maria, tintin och gullungarna

Dagbok 2009

<-- förra månaden ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤ nästa månad -->

Onsdag 25 mars 22.12

Länge sedan sist. Igen.

Idag när jag tog bussen från jobbet för att hämta gullungarna satt jag brevid en tub Kalles kaviar. Någon måste ha tappat ut den ur en matkasse eller så och glömt den kvar. Jag brukar emellanåt glömma kvar vantar på bussen, men somliga glömmer visst kvar kaviar.

Jag har svårt att stå emot telefonförsäljare. De får alltid det att låta som att deras erbjudanden är århundradets kap ungefär. Sanningen är ju den att det ofta finns någon liten hake, men på telefon kan det vara svårt att genomskåda det rakt av. Speciellt på kvällen när man är trött och omgiven av minst lika trötta barn. För att hålla nere antalet telefonförsäljare har vi sedan länge registrerat oss hos Nix.

Men Nix-registret hjälper inte mot allt. De företag där man är kund kan fortfarande telefonterrorisera med fantastiska erbjudanden. Ikväll ringde en stackars försäljare från ett sånt företag. För bara 99 kronor i 3 månader skulle jag få både det ena och det andra. Jag förklarade att jag inte var intresserad. Då undrade försäljaren om jag brukar tacka nej till julklappar också. Det gör jag inte, men jag har heller aldrig betalt 99 kronor i 3 månader för att få en julklapp. Jag rekommenderade försäljaren att ringa någon som var mer intresserad istället. Antingen var den här försäljaren bra på att spela teater eller så är han inte van vid att folk tackar nej. Han lät smått chockad och sa att det var det sjukaste han hade varit med om.

Och till sist. Jag har dragit ut en visdomstand! Det är något som jag har dragit på i ett år nu. Jag har avbokat tid efter tid med olika svepskäl (och ibland giltiga skäl) eftersom att jag var orolig för att dra ut tandeländet. Att det skulle göra fruktansvärt ont. Men när det kom till kritan var det inte så farligt. Det gjorde åtminstone inte så ont. Så klart var det inte så trevligt att någon tryckte ut en tand på en, men det var i alla fall inte lika otäckt som jag hade föreställt mig. Nu är jag nästan lite stolt över mig själv för att jag vågade.

Gästbok

Söndag 15 mars 20.29

Trött som en liten urvriden disktrasa blir man lätt när en gullunge väcker en tidigt på morgonen innan klockan 5. När vår morgonpigga gullunge vaknar så där tidigt försöker jag övertala honom om att det fortfarande är natt. Men det blir allt svårare nu när det blir ljust tidigt. Dessutom är det ju självfallet svårt att somna om när man känner sig pigg och alldeles klarvaken. Då är det så mycket lättare att ligga och småsparka på sin mamma och hoppas att hon vakanar till ordentligt.

Den här helgen har varit så bra. I fredags var vi lediga från dagis och jobb. Då drog vi ner på stan och handlade lite lego och köpte en varsin korv med bröd. Kollade på duvor som kollade på oss och hoppades att vi skulle tappa något gott.Igår var jag på jobbet nästan hela dagen och fick rätt mycket vettigt gjort. Idag hade vi tur med vädret. Soligt och rätt varmt. Gullungarna och jag passade på att gå ut i det sköna vädret både på förmiddagen och eftermiddagen.

Nu är jag som sagt otroligt trött. Kanske ska jag gå till sängs snart. Det vore nog inte en så dum idé faktiskt. Ska bara dricka en kopp te först.

Gästbok

Måndag 9 mars 19.54

Jag är dålig på att uppdatera här nu igen. Det började ju annars så bra efter nyår med täta uppdateringar, men sedan drabbades jag av skrivkramp eller så. Så kan det gå.

Två av fyra har varit förkylda och krassliga här hemma, en av gullungarna och så jag. Det har varit rinnande näsor, hosta och bomull i huvudet. Men nu börjar det nog bli lite bättre. Vi snyter oss inte fullt lika frekvent längre. Vi har också varit på jobb och förskola idag utan större problem.

Gästbok

Söndag 1 mars 22.38

Efter en liten paus är jag här igen. Har en liten skrivsvacka. Det känns inte som att jag har något intressant eller roande att dela med mig av.

Men så mycket kan jag berätta som att det känns som att livet börjar bli lite lättare. Solen lyser starkare både utomhus och inne skulle man kunna säga. Jag hoppas att det betyder att det är på väg åt rätt håll.

Ganska snabbt har vi kommit in rutiner där förskola har blivit vardag. Vi går upp, äter frukost och traskar iväg till dagis. Vi säger hej då, och jag tar bussen till jobbet. Efter jobbet tar jag bussen till förskolan igen och vi traskar hemåt. Då har vi en stor del av eftermiddagen och kvällen tillsammans. Att vara tillsammans när man har varit ifrån varandra en stund är mysigt. Dessutom har vi en ledig vardag varje vecka då vi kan äta frukost länge och mysa tillsammans hela dagen. Jag hade en del farhågor när det gällde om gullungarna skulle börja på förskola, men jag måste säga att det blev bra mycket bättre än vad jag hade kunnat tro. Gullungarna gillar att gå till förskolan också, och det är ju det allra viktigast.

Gästbok