maria, tintin och gullungarna

Dagbok 2008

<-- förra månaden ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤ nästa månad -->

Torsdag 27 mars 23.41

Klockan är mycket och jag borde egentligen sova för länge sedan. Men eftersom att det var så länge sedan jag skrev här vill jag göra en liten uppdatering. Tänker ofta att jag ska skriva någon rad, men tiden liksom svischar förbi.

Vår första påsk tillsammans med barnen har svischat förbi. Det var en skapligt glad påsk. Vi hann med att både vara hemma och ta det lugnt och att åka på ett par besök.

Annars går livet sin gilla gång. Barnen lär sig mer och mer svenska ord. Många av orden som de använde i början har de helt slutat med. En del av dem som vi förstår betydelsen av håller de fast vid. Svenska ord som de säger nu är: mamma, pappa, vovve, katt, drake, lastbil, skopa, traktor, släp, skåpbil, lyftkran, buss, cykel, flygplan, helikopter, ketchup, gröt, kaka, jacka, boll... Ja, det var bara några ord. Det finns fler som används, men nu borde jag verkligen sova. Risken finns att ett litet barn väcker mig kl 5.30 imorgon igen.

Gästbok

Lördag 15 mars 23.06

Det är rätt långt mellan uppdateringarna på den här sidan nuförtiden. Men nu kommer en liten uppdatering.

Livet går upp och det går ner. Ena dagen jobbar man och längtar hem till sina barn. Andra dagar känner man sig otillräcklig som mamma åt världens underbaraste barn. Ena stunden kramar, pussar, skrattar, busar och kittlar man två små gullungar. Nästa stund har man svårt att räcka till när två små behöver tröst och vill bli burna samtidigt som pastan borde hällas över i durkslaget om den inte ska bli alldeles överkokt. Ja, det är väl livet som småbarnsmamma helt enkelt.

Den här veckan har vi inte gjort så mycket alls. Vi tog bussen ner på stan i tisdags som planerat. Barnen tycker att det är kul att åka buss. I alla fall när de fortfarande är pigga och glada. Våra barn vaknar ofta rätt tidigt på morgonen, så vid 11-snåret börjar de redan bli trötta. Det betyder att det inte blev så långvarigt på stan när affärerna öppnar kl 10. Men det var tillräckligt. Vi hann med mina ärenden och lite till innan vi tog bussen hem igen.

Eftersom att barnen är små har vi en tvillingvagn till dem. Att åka buss med tvillingvagn är ett litet äventyr i sig. För det första är det inte alls säkert att man kommer in på alla bussar. Då är det bara att vänta på nästa buss och se glad ut. Kommer man väl in får man räkna med at det är trångt. Har man tur kommer man åt att både få in bromsen på vagnen och spänna fast den innan en lagom sur busschaufför kommer bak i bussen och frågar om man har betalat. Jag prioriterar att se till att vagnen står kvar på sin plats innan jag betalar. Det kanske man inte ska göra enligt vissa busschaufförer.

Idag har vi varit ute och promenerat med vovven. Barnen har mestadels gått med sina egna ben fastän vi tog med oss vagnen. De är duktiga på att gå gullungarna. Som mest har de varit ute och promenerat i 1,5 timmar. Då har det i och för sig inte gått fort fram, men jag tycker att det är duktigt ändå eftersom att benen är så små.

Gästbok

Måndag 10 mars 23.40

Idag har jag jobbat medan Mikael har varit hemma med barnen. Jag har råkat ut för en förkylning vilket gjorde att det gick lite segt med jobbandet. Min hjärna är nog inte den mest snabbaste i vanliga fall, och en förkylning gör inte saken bättre precis. Mikael är också förkyld medan barnen verkar ha klarat sig.

Imorgon funderar jag på att ta barnen med mig och åka ner på stan. Jag har ett par ärenden at göra. Dessutom kan det vara trevligt att komma hemifrån lite med barnen.

Gästbok

Onsdag 5 mars 22.34

Nu var det minsann inte igår jag skrev här. Inte ens i förgår. Det var väl snarare 2-3 veckor sedan. Man skulle kunna tro att jag har haft bättre saker för mig. Då tror man rätt. Livet med barn är inte som livet innan. Tiden då man kan ägna sig åt sig själv är starkt begränsad. Då får man helt enkelt prioritera vissa saker framför andra.

Nu låter det kanske som att jag beklagar mig, men det var inte meningen. Jag är väldigt nöjd med mitt liv som det ser ut nu. Absolut.

En stor nyhet i mitt (arbets-)liv är att mina allra första vetenskapliga artiklar har blivit accepterade! Nu är jag visserligen bara en av medförfattarna, men för mig är det stort ändå. Det fungerar nämligen som så att den person som har gjort det mesta jobbet med en artikel står som första namn. Därefter kommer den person som har gjort näst mest. Jag står som andra namn på båda artiklarna. Wow liksom!

Nu är det dags att sova. Imorgon ska jag och barnen hem till en granne som har en 5-årig son och en 8 månader gammal dotter.

Gästbok