En Bokcirkel På Nätet

[Arwen]

I augusti cirklar vi om Nattfåk av Johan Theorin på temat deckare.

Här kan ni läsa mer om boken:
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_1663819.svd
http://www.bokhora.se/blog/recension/2009/01/nattfak-johan-theorin/
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=404&a=442874

Välkomna att skriva era tankar och åsikter om Nattfåk i den här tråden!

[Harriet]

Synd, då jag började på Nattfåk för ett tag sen men gav upp! Jag tillhör ju också den unika (?) skara som inte gillade Theorins förra bok.....

Men men jag ska göra ett nytt försök!

[Linda H]

Jag har redan läst den och tyckte mycket om den - gratulerar ni som ska få sätta tänderna i den nu! Däremot tänker jag inte läsa om den, kanske kan jag komma med några kommentarer ändå. Jag tror att jag minns den bra!

[alamunk]

Jag har också läst Nattfåk ganska nyligen och kommer ihåg en del. Spännande var att jag fick chansen att prata lite om miljöerna med en äkta ölänning. Fåken finns på riktigt...

[Linda H]

Jag har också pratat med en kompis som är uppväxt på Öland. Hon har framhållit att miljöerna är mycket väl skildrade. Hon tyckte att miljöbeskrivningarna var bland det bästa i såväl Nattfåk som Skumtimmen.

[inwa]

Tack för informationen! Det ska bli extra spännande att ta del av miljöskildringarna nu när jag förstår att jag samtidigt kommer att lära mig någonting om Öland. Vad bra att ni berättade det här nu innan jag börjat läsa boken. Kraaam från Ingalill (som kommer från andra delen av vårt avlånga land)

[Jossansten]

Jag hade inte hört talas om boken tidigare och med de olika upplevelserna andra skrev här visste jag verkligen inte vad jag skulle vänta mig när jag började läsa. Jag fastnade dock direkt, jag kan inte säga riktigt vad det var, men jag kunde inte sluta läsa. Theorin skriver väldigt bra, målande. Det var ett par saker jag funderade över - som t.ex. barnens åldrar. Jag undrade om jag hade läst fel, mindes fel eller om författaren inte varit konsekvent med sin kronologi - men han löste allt väldigt snyggt mot slutet vilket fick mig att inse att alla smågrejer egentligen var skickligt invävda ledtrådar till den stora bilden.

Att det är lite spökhistoria över boken tycker jag bara förgyller, då kan jag släppa den kritiska delen av mig som vill att allt ska passa ihop. Författaren väljer att ta steget från verkligheten (antar jag) vilket gör att det han säger gäller - oavsett hur det fungerar i världen. Då behöver jag inte irritera mig på om han inte vet hur olika system fungerar - något som jag dock inte hade anledning att oroa mig över.

Den tog ett steg från de vanliga kriminalromanerna då någon mördas i början och man sedan får följa en lätt överviktig, medelålders, frånskild polis i hans jakt på mördaren. Detta var inte en deckare i den bemärkelse jag vanligtvis tänker mig och den gör att jag gärna fortsätter läsa inom genren.

[lenmos]

Hej och ursäkta den långa tystnaden från mig. Jag har varit på sommarlov på landet och inte haft någon internetuppkoppling värd namnet, så jag bestämde mig för att hoppa över Svindlande höjder (som jag inte kommer igenom trots flera försök) och Babbeldrottningen (som jag kanske läser någon annan gång). Däremot läste jag Nattfåk veckan efter midsommar när jag befann mig ensam i sommarstugan på landet. Det var bra att det var ljust länge på kvällarna för lite läskigt var det allt. Bland annat drömde jag en natt att ”någon” viskväste mitt namn med desperation i rösten. Precis som när Joakim hör Katrine. Jag tycker att det är intressant med begreppet/genren/kategorin Deckare. Den väcker ofta känslor hos människor. Antingen ”läser man inte deckare” eller så medger man lite skuldmedvetet att man läser lite deckare på sommaren. Själv läser jag mängder med deckare och kriminalromaner. Jag gillar vissa och ogillar vissa. Precis som i alla andra genrer. Johan Theorins böcker tillhör några av de bättre i ”deckarkategorin” som jag har läst den senast tiden. Skumtimmen är bra och Nattfåk är ännu bättre. Som ni förstår har jag stora förhoppningar på Johan Theorin i framtiden. Det jag gillar med Nattfåk är att det är en blandning mellan spökhistoria, kriminalroman och familjedrama. Det är mycket fina miljöskildringar och mycket fina personskildringar. Även de perifera figurerna är mycket bra skildrade, som tex de tre inbrottstjuvarna. Jag håller med Jossansten om att de övernaturliga delarna gör att man släpper sinnet friare i förhållandet till boken och blir lite mindre kritisk till ”ologik” som jag annars brukar hänga upp mig på. Ja, det här blev ett lovtal till Nattfåk, men jag kan helt inte komma på något jag inte gillade eller fattade. Jag har rekommenderat Nattfåk till alla mina bekanta under hela sommaren! Hoppas någon av er avskyr den. Harriet jag hoppas på dig. Kramar från Lena

[maria nenita]

-ändrat