En Bokcirkel På Nätet

[Arwen]

Inte heller jag tyckte att detta var den bästa boken i genren, håller fast vid att Marian Keyes tidiga böcker är den bästa chick lit jag läst hittills. Försökte verkligen att inte vara överanalytisk eller för kritisk när jag läste Babbeldrottningen, eftersom det var längesedan jag läste den här sortens litteratur och det kanske inte går att jämföra en tämligen nyskriven chick lit med gamla kultböcker och dylikt. Stundtals gick det bra att släppa det där kritiska tänkandet och bara låta sig underhållas. Men i början och i slutet så gick det inte alls.

Men trots allt var det rätt skönt stundtals att läsa en bok med nutida referenser och titeln är ju ganska passande, för boken är verkligen pladdrig. Vilket kanske inte alls är konstigt egentligen, med tanke på berättartekniken, att det är Lizzies tankar som vi följer hela tiden. Vems tankar är inte pladdriga liksom?

Tyckte att mormodern var ett lite roligt men inte så trovärdigt inslag. Hennes kommentar om att skillnaden mellan Lizzie och hennes systrar var att Lizzie var kräsen och inte nöjde sig med första bästa kille som hon träffade som gjorde henne på smällen, är det jag främst tar med mig från den här boken - tycker att det alltid lyckas bli så i kompisgäng, de som "nöjer sig" och skaffar familj direkt, och de som fortsätter leta, som strävar efter något mer...

[Trine]

Njae... Kan inte påstå att detta var något för mig. Lizzie kändes som en väldigt barnslig karaktär. Boken hade nog passat mig bättre om jag fortfarande var tonåring och hade brytt mig om det som rör sig i Lizzies ytliga liv. Har inte varit något chick lit-fan tidigare och kommer nog inte börja läsa genren nu.

[Baboo]

Jag har bara klarat att läsa några sidor i boken och det beror på att jag inte klarar pladder - vare sig i skrift eller tal. Jag ger väl inte upp riktigt än, men vad som händer när jag har svårt för en bok är att jag börjar på en annan istället. Sträckläser "Sonat till Miriam" av Linda Olsson, en bok som är allt annat än pladdrig.

[Jossansten]

Det här var ett av de få tillfällen då jag valt att inte läsa färdigt en bok. Jag irriterade mig på författarens sätt att skriva, på karaktärerna som dels var barnsliga och dels inte kändes verkliga, jag är inte intresserad av mode, de ytliga relationerna Lizzie verkar ha eller egentligen något jag läste om i boken (de första kapitlen, bara). Jag märkte att jag undvek de vanliga lässtunderna för jag visste att jag skulle bli sur av att läsa Babbeldrottningen. Det kanske är lite hårt, och kanske blev boken bättre, men jag tror inte att chick lit är min genre. Jag har läst några böcker tidigare och har inte varit speciellt nöjd med dem heller.