Inte nog med att jag släpade gullungarna till veterinären i tisdags. I onsdags hade jag en tandläkartid som jag egentligen borde ha avbokat, men glömt bort. Så det var bara att dra med gullungarna dit också. De är så tålmodiga gullungarna. Vi gick hemmifrån strax före klockan åtta och var hemma igen vid halvelvatiden. Under hela den tiden satt de i vagnen utan att klaga allt för mycket. Vi fick ta två bussar dit och två bussar hem. På den sista bussen började dock vår gullunge som har väldigt mycket spring i benen att knorra. Det är ju helt förståeligt. Jag är förvånad att han höll ut så länge.
Med mina tänder var det bra. Inga hål, bara lite tandsten. På röntgen syntes det att det är lite inflamerat vid min ena visdomstand. Tandhygenisten som jag träffade tyckte att man skulle dra ut den. Visdomstanden, alltså. På något konstigt sätt lurades jag att boka en tid i juni för att göra just det. Vet inte hur det gick till. Jag har absolut inte tandläkarskräck. Tycker det är rätt trevligt och avslappnande att ligga där medan någon skrapar tandsten. Men gränsen går nog när de ska börja dra ut mina tänder. Det vet jag faktiskt inte om jag vågar. Någon som vet om man kan få lugnande medel i samband med utdragningen? Eller bör jag avboka eländet?
Jösses vilken dag...
Sedan en tid tillbaka har Tintin kliat sig ganska mycket. Bara man har tagit i honom har det börjat klia. Vi tänkte först att det kanske berodde på den långa pälsen. Att det var den som kliade. Jag började trimma honom. Men det blev inte bättre med kliandet för det. Så igår kväll hade han lyckats klia sig så mycket att det blev ett sår på svansen. Stackars Tintin. Jag ringde till veterinären imorse, och vi hade sån tur att vi fick en tid idag på eftermidagen.
Efter att vi hade ätit lunch traskade barnen, Tintin och jag iväg till veterinären. Det är en bit att gå, men det kändes enklare att gå än att ta både vagn och hund på bussen. Planen var att barnen skulle somna i vagnen. Det gjorde de också efter lite om och men. Jag gick en omväg dit så att barnen skulle hinna sova en stund och Tintin bli ordentligt rastad. Promenaden tog på det sättet 1 timme och 20 minuter.
Väl hos veterinären konstaterades det ganska omgående att Tintin var full med både löss och ägg. Usch och fy. Antagligen har Tintin gått med det ett bra tag. Jag får så dåligt samvete för att vi inte kollade upp saken tidigare...
Men det är väl bättre sent än aldrig ändå. Nu har vi börjat med en behandlig som ska ta död på alla luspudlar. Vi har också blivit rekommenderade att tvätta alla platser där Tintin brukar ligga. Så nu ska här tvättas fällar och bäddar. Mattorna ska vi hänga ut över natten så dör de små kanaljerna av kylan. Usch, det har kliat på hela min kropp sedan jag fick veta att det var löss. Tydligen så lever dessa löss inte på människor, men de kan hoppa över till människan och bitas.
Efter veterinärbesöket traskade vi hem gen. Då hade vi lyckats få punktering på ett hjul på vagnen. Det var nästan helt platt. Jag fick försöka lyfta framdelen på vagnen en aning så att hjulet inte skulle belastas så mycket. Det var säkert bra träning för armmusklerna, men för jobbigt för min smak. Efter nästan en timmes traskande på det sättet var vi hemma igen.
Ja, det var vår dag. Man skulle nog kunna säga att den hade kunnat vara både bättre och sämre.
Nu är jag här igen. En vecka sedan sist.
Idag har jag gått omkring hela dagen och haft den här låten på hjärnan:
Jag gillar verkligen filmen Armageddon. Varför vet jag inte. Det är ju en helt osannolik historia och egentligen inte alls min typ av film, men det är något ändå som gör att jag kan se den om och om igen utan att tröttna. Tror bestämt att jag borde skaffa mig filmen på dvd så att jag kan se den närhelst andan faller på.
På tal om låtar på hjärnan så har jag observerat mig själv lite. Och jag har lagt märke till att de dagar då jag vaknar upp med en låt på hjärnan visar sig bli mycket bättre dagar än dagar utan låt på hjärnan. Varför kan man ju undra.
Jag håller på att trimma Tintin, men det tycks aldrig bli färdigt. Han har gått halvtrimmad i en vecka nu. Det är svårt att trimma honom när barnen är vakna eftersom att de inte kan låta bli att sitta nära då. Och Tintin blir nog stressad av trimmning även utan närgågna barn. Så det blir på kvällarna jag får göra det. Måsta ta tag i det någon dag nu. Men nu är det nog hög tid att sova. Imorgon ska jag till jobbet. Måndag och jobbdag för min del.
Ja, ni kanske vill veta hur det är med gullungarna också? Med gullungarna är allt bara bra. De är söta som socker samtidigt som de testar Mikael och mig allt vad de orkar. Allt som man kan pillra på måste man pillra på. Allt ska testas. Både föräldrars tålamod och sakers hållbarhet.
Äsch, nu måste jag verkligen gå och lägga mig!
Det var länge sedan jag skrev här. Jag har haft en svacka. Jag har varit en usel mamma, en dålig doktorand, en trist fru och en tråkig matte. Ja, man kan vara allt detta på en och samma gång. Tyvärr. Men helgen som var har jag skärpt till mig. Tur för mig och de som har drabbats. Så här kan man inte ha det i längden.
Jag kan kanske tillägga att ingen har lidit några större men (tror jag) av mitt humör, men det är ju trevligare att umgås med någon som är lite mer positiv. Vanligtvis brukar jag vara en rätt positiv person, men den senaste tiden har jag lagt av med det. Men nu är jag tillbaka som mitt gamla vanliga jag igen.
Saker som förbättrade mitt humör: